Halvvägs

Halva tiden hos Treacy har gått och jag har nu faktiskt hjälpt till med något till visningen. Det var kanske inte så glamoröst som man kan tro, jag satt nästan en hel dag och klippte 300 bitar karkas (trådklädd ståltråd) á 5,2 cm. Dessa såg jag sen till att de var helt raka (karkas är från början cirkelformad) och målade dem till sist svarta med en spritpenna.

 

I fredags fick jag, Christine och Jennie hjälpa till att rensa ut lite av ett förråd (vi vek stuvbitar av tyg varav vissa var 30 m och la ned dem i kartonger). Sedan fick vi tre flytta ner en våning till förrådet där de gjort ett arbetsbord av 20 flyttlådor, en träskiva och ett tygstycke. Det behövs mer plats i arbetsrummet inför visningen och nästa vecka kommer det in fler modister som är vana att jobba med couture och som tidigare har arbetat hos Treacy. Några till kommer flytta ner till oss och om man bortser från att vi får springa lite mer i trappor är det mest fördelar:

 

1. Frisk luft och sval arbetsplats,

2. Lugnt och skönt, inga som är spända eller nervösa för att de kanske blir utskällda snart.

3. Hur mycket arbetsplats som helst. Från att knappt ha plats med kaffekoppen till att kunna breda ut sig. Lyx, lyx!

 

 

 

 

 

 

Translation:

Half of the time at Treacy has passed, and I have now helped a little with the fashion show. It might not have been as glamorous as one might think, I sat almost an entire day cutting wire into pieces á 5,2 cm. I then made sure they were all straight (the wire is at the beginning in a circular shape), and painted them black with a marker pen.


Christine, Jennie, and I helped clean out a stockroom Friday (we folded scraps of fabric - some were 30 meters long - and put them in boxes). Then the three of us moved down a floor, to the stockroom, where they had made a work table out of 20 moving boxes, a wooden board, and a cloth. They need more room in the studio for the show, and there will come a bunch of milliners next week that are used to working with couture and who used to work at Treacy. A few more will move down to us, and apart from having to run up and down the stairs a little more, there are only pros to the move:

 

1. Fresh air and a cool working aria.

2. Peace and quiet, no tension or people who are nervous that they will be yelled at any second.

3. So much work space! From not being able to find a spot for my coffee cup to being able to spread out. Such a luxury!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0