Tekniskt sätt är det bara dag två eftersom vi var lediga i måndags men för enkelhetens skull så räknar jag till tre i alla fall. Till min lycka behöver jag ännu inte jobba över, jag gör prick samma sak som förra veckan med lite variation på färgen på hattarna samt ärendena jag behöver springa iväg på. I går fick jag till exempel åka och köpa penslar, en tur som tog två timmar och försenade min lunch till kl16.00. Men idag fick jag sitta alldeles stilla och sy mina hattar utan att springa runt.

 

Jag fick också montera ner en tv tillsammans med en annan praktikant (jag planerar att lära mig hennes namn imorgon, men jag har redan lärt mig två nya namn idag och jag vill ju inte överdriva). Jag fick sjukt mycket cred av henne för mina tekniska skills. Det vill säga, jag kan använda en elektrisk borrmaskin. Efter att jag hade dragit ut åtta skruvar och vi hade placerat ner alla tre delar i kartongen utbrast hon "Gosh, this was so stressful." Det tyckte jag var lustigt.

 

 

 

 

Translation:

Technically, it's only day two since we had Monday off, but for the sake of simplicity I will count to three anyways. Luckily, I have not yet had to work late. I am doing the exact same thing as last week with a tiny bit of variation regarding to the color of the hats and the errands I have to run. Yesterday I was sent away to buy paint brushes, a trip that took two hours and delayed my lunch until 4 PM. But today I was able to sit very still and sew my hats without running around.

 

I also took down a TV together with another intern (I plan to learn her name tomorrow, I already learnt two new names today and I don't want to overdo it). I got a lot of cred from her for my technical skills. Well, I know how to use a mechanic screw driver. After I had pulled out eight screws and we had put down all three parts in the box she exclaimed "Gosh, this was stressful." I thought it was very entertaining.

 

En vecka är klar och jag njuter av en välförtjänad helg. En som varar tre fantastiska dagar eftersom England firar något så fint som Bank Holiday. Den första av dessa spenderades genom att sova 11 timmar och sen se på serier medan regnet öser ner. Har också gjort ett besök på V&A's balklänningsutställning även om jag nästan blev dränkt på vägen dit.

 

Den enda förändringen i mina uppgifter har varit att jag fick springa ut på ärenden igår, köpte saxar för £81,50 och hämtade provbitar av bananfiber. Måste säga att det var skönt att få komma ut och röra på sig lite! När jag kom till jobbet igår fans det en lapp som informerade alla att på tisdag är det tre veckor kvar till visningen och det är inte riktigt tillräckligt med tid. Så om alla vore vänliga att ställa in sig på att jobba långa dagar och sena kvällar med start på tisdag så vore det bra. Det ska bli intressant eftersom de fortfarande har svårt att hitta arbetsuppgifter till oss praktikanter då och då. Man måste fråga minst tre-fyra gånger varje dag om någon har en arbetsuppgift åt en. Inte för att de har misslyckats med att hitta något än så länge. Ska bli spännande och se om vi som praktiserar kommer fortsätta att jobba med hattar till butikerna eller om vi också kommer släppas in i denna mystiska värld av modevisningshattar!

 

 

 

 

Translation:

One week is done and I am enjoying a well-deserved weekend. One that well last three wonderful days since England is having something as nice as Band Holiday. The first of these has been spent sleeping 11 hours and watching series while the rain is pouring down. I have also made a visit to the V&A's ballgowns exhibition, even if I almost got drowned on my way there.

 

The only change in my work this past week has been that I was sent out on errands yesterday. I bought scissors for £81,50 and picked up samples of sinamay. I have to say that is was pretty nice to get out of the office and walk a little. When I came to work yesterday there was a note informing everyone that it is three weeks left until the fashion show, which is not enough, and if everyone could please prepare to stay late at night from Tuesday on. It will be interesting since they are still having a little difficulties finding work for us interns. You have to ask at least three-four times if anyone has work that has to be done. Not that they ever fail finding anything. It will be exciting to see if we interns will continue to work with the hats that are going to the shops or if we will be let in to the mystic world of fashion show hats!

 

 

 

Saker och ting lugnade ner sig efter första dagen, det var skönt. Nu mera tar man kaffet vid arbetsbänken (om man får plats med koppen), man kan faktiskt sitta ner och äta (även om det fortfarande inte är mycket mer än en kvarts lunch) och det är tidvis svårt att hitta på arbetsuppgifter till några av oss. Alla Armani-hattar blev klara igår, och sedan dess har jag sytt foderband, märkeslappar, satt på dekorationer såsom kedjor och borstat ett oändligt antal hattar som alla ska till Philip Treacys butik. Det har gått så långt att jag snyter ut filtbitar.

 

Treacy snodde min tändare idag, det händer ju inte varje dag. Han undrade om någon hade tändsticka eller tändare, vilket jag såklart hade, och sen tog han den, tände sin cigarett (i arbetsrummet!!!) och gick till sin plats. Bara sådär!

 

Arbetstempot är inte så farligt högt än så länge utan det är mer fokus på att göra osynliga stygn. Det känns bra för jag kan göra ett bättre jobb då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translation:

Things calmed down after the first day, which was a relief. Now, you take your coffee by the work table (if you can find some room for the cup), you can actually sit down and eat (even if you still don't eat for more than 15 minutes), and there are times when they are having trouble coming up with work for us to do. All of the Armani hats were finished yesterday, and since then I have sewn ribbons, brand labels, put on decoration such as chains, and brushed an endless amount of hats that will all go to the Philip Treacy store. It has gone so far that when I'm blowing my nose, pieces of felt comes out.

 

Treacy stole my lighter today, that something that doesn't happen every day. He wondered if anyone had a match or a lighter, which I of course had, and then he took it, lit his cigarette (in the work room!!!) and went back to his place. Just like that!

 

The work tempo isn't that high so far, it's more focus on doing the stiches invisible. It feels good; I'm able to do a better job then.

 

 

Efter att ha haft nästan två timmar till godo för att ta mig 40 minuter bort kom jag fram till Philip Treacys huvudkontor. Jag är alltid lite nervös för att komma sent, men jag tror minsann jag sover en halvtimma till imorgon. Minst. När jag blivit insläppt och skrivit in min själv blev jag visad till arbetsrummet. Det består av ett L-format bord vilket alla sitter och jobbar runt. Vi är ca 10 som gör hattar med Treacy vid kortänden av L:et. Förutom bordet är det bara massor av saker, kartong efter kartong med strykjärn, en symaskin, ett arbetsbord, otroligt mycket halvfärdiga hattar och hattstockar (de används även som dörrstoppare). Treacy själv var nästan den första jag hälsade på, han verkar väldigt snäll och med fötterna på jorden. Folk försöker hela tiden komma förbi varandra eller nå saker som är undanstoppat i någon av alla vrår (har gått fel mer än en gång, huset är tre våningar och det är alldeles för mycket dörrar och trappor), samtidigt som det chillar två hundar som ingen riktigt lägger märke till utom Treacy och en annan man som jag inte helt förstått vad han gör än. Jag trodde den ena hunden var en katt först.

 

Dagen har varit lång men bra, jag märker att man är lite ovan att jobba så oavbrutet. Raster är inte riktigt något man sysslar med här. Man äter så länge det tar att värma och äta upp maten, så idag har jag haft en kvarts rast på hela dagen. Man får gå och ta kaffe eller te när man vill, men det känns dumt när ingen annan gör det (eller så är de bara väldigt bra på smygraster) och jag är inte redo för att ta med kaffe till arbetsbordet än.

 

Idag har jag sytt fast rosetter, storleks och märkeslappar samt foder på Armani-hattar från höst/vinter kollektionen 2012 (den på bilden). Jag har även spenderat två eller tre timmar med att borsta hattar som skulle till butiken. Det var dag ett. Ganska häftig faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

Translation:

After allowing myself almost one and a half hours extra for a 40-minutes trip I arrived to Philip Treacy’s headquarters. I’m always a little nervous about arriving late, but I do think I can sleep half an hour longer tomorrow. At least. When I’d been let in and signed in, I was showed to the working room. It consists of an L-shaped table which everyone is sitting around. We are 10 people making the hats, with Treacy at the short end of the L. Except the table; there are an endless amount of stuff. Cartons of feathers, sewing machine, Sinamay, a working table, a lot of half-finished hats and hat blocks (they are also used as door stoppers). Treacy himself was almost the first one I shook hands with, he seems very kind and down to earth. People are always trying to pass each other or reaching things that are tucked away in one of the many rooms. I’ve lost my way more than once today; there are far too many rooms and stairs. There are also two dogs hanging around that no one pays any attention to except Treacy and another guy that I haven’t quite figured out what he’s doing. I thought the dog was a cat at first.

 

It’s been a long but good day, I’m a little unused to working without breaks. They don’t really do breaks here. You eat as long as it takes to heat it up and put it in your mouth, so I’ve had a 15 minutes break all day. You are allowed to go and take coffee or tea anytime you want to, but it feels silly if I’m the only one, and I’m not ready to bring the coffee to the working area just yet.

 

Today, I’ve been sewing on bows, sizes-and-brand-labels, and lining on Armani hats from their f/w collection 2012 (like the one on the picture). I’ve also spent two or three hours brushing hats that were going to the shop. This was day one. Pretty cool, actually.

 

 

Jag är mitt i förberedelserna inför min drömpraktik. På söndag flyttar jag till London en månad för att praktisera hos Philip Treacy, hattarnas kung. Jag kommer vara där fyra veckor innan London Fashion Week, vet inte alls vad jag kommer ha för arbetsuppgifter men jag skulle ta med mig min egen fingerborg. Jag ska försöka uppdatera bloggen om vad jag gör så mycket jag kan och får under kommande månaden! Här nedan är några av Philip Treacys kreationer:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Translation:

I am in the middle of preparing everything for my dream internship. I'm moving to London for a month on Sunday, to intern for Philip Treacy, the king of hats. I will be there four weeks before London Fashion Week, I have no idea what kind of work I will be doing, but I am told to bring my own thimble. I will try to update the blog about my doings as much as I can and may during the next month! The pictures are creations by Philip Treacy.

 

 

 

 

 

 

Det här får mig alltid på bra humör: