That feeling...

 
When you know your bus is leaving but you're almost done putting your lipstick on.
And no one expected you to be in time, anyway.
 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Brun 20-tals klocka med draperad rosett och sammetsband, 800 kr
Brown 20s cloche with a draped bow and a velvet ribbon, 800 SEK

bearframehats@gmail.com
 
 

I heard the streets were lined with gold

 
My life is sweet like vanilla is.
Gold and silver line my heart
But burned into my brain are these stolen images
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Grön hatt med diamantformade infällningar och flor.
Veiled green hat with dimondshaped cut outs that has been filld with a darker green felt.
 
bearframehats@gmail.com
 
.
 
 

Call me, maybe

 

Jag lärde mig i förra veckan att göra mobilväskor. De har två fack, lagom för mobil och eventuella ID/kredit/busskort, och kan göras med eller utan handledshantag. De går självklart också att göra en halsrem. Här är tre olika modeller. Färg och mönster går att välja helt efter eget tycke, läderväskor går att få i guld, mörkgrön, chockrosa, brunt och svart. Tygväskor kostar 70 kr och läderväskorna 100 kr. Bearframehats@gmail.com

 


 
 
 

 

Translation
Last week, I learned how to make phone cases. It has two pockets, perfect for one phone and i.e. credit and ID-cards. It can be made with or without a wrist band, and it could also be made to be worn around the neck. Here are three different models. The color and the pattern can be chosen after what you would like, and the leather cases can be made in gold, dark green, hot pink, brown, and black. The fabric ones costs 70 SEK and the leather cases 100 SEK. Bearframehats@gmail.com


A little bit of Fashion History



 
 

Och så kom dagen då visningen var, samt min sista praktikdag. Philip Treacys första stora visning på 10 år, helt tillägnad Michael Jackson, Isabella Blow och Alexander McQueen. Jag kan knappt säga när dagen började eller slutade, med tanke på att man nästan jobbade dygnet runt. Vi var tre praktikanter på sömnadsavdelningen som mestadels stod standby för att snabbt utföra vad som än behövdes göras. Det var bland annat att sätta ihop en Tick box (en låda med allt möjligt man eventuellt kan behöva under visningen för att laga/fixa/ändra hattarna). Under dagen gjorde vi också akuta lagningar, panik-bar lådor, hattar och kläder upp och ner för trappor medan folk som varken har ätit eller sovit skriker mer eller mindre civiliserade anvisningar. Vid tre-tiden åkte de sista av oss från studion till Royal Courts of Justice där visningen var. En fantastisk byggnad som var enorm med labyrintartade gångar, pelare och marmorgolv. Jag, Lauren och två andra tjejer hjälptes åt att ånga alla kläder medan en säkerhetsvakt höll oss under uppsikt. Eller snarare höll alla andra under uppsikt. Philip hade nämligen lyckats med att få låna alla Michael Jacksons kläder som modellerna gick i. Han tog ner oss till kontoret i början av veckan, berättade hur det här var så hemligt det gick men vi förtjänade att få vara en del av det. Sen fick alla hålla i Billie Jean-handsken. Under visningen sprang jag fram och tillbaka bland klädställningarna och ångaren för att hämta kläder som behövde ångas och bocka av de som var klara. Jag fick även sy i en av Jacksons jackor, en metallbricka hade lossnat i ena hörnet och när jag tog den till sömmerskan sa hon att jag kunde göra det. Kläderna passade de pinnsmala superlånga modellerna perfekt utan att ändras det minsta. Mycket fascinerande. Philip kom också ner och presenterade Lady Gaga för oss, hon hade efter konserten erbjudit sig att öppna viningen iförd Isabella Blows rosa burka.

 

And so the day came when the show was about to take place, as well as the last day of my internship. Philip Treacy’s first big show in 10 years, dedicated to Michael Jackson, Isabella Blow, and Alexander McQueen. I can hardly say when the day began or ended, considering you almost worked 24/7. We were three interns at the sewing department; we were mostly standing by to quickly execute anything that needed to be done. That could be to put together a Tick box (a box filled with anything you might possibly need to mend/fix/adjust the hats). During the day we also did some urgent hat-mending, panic-carried boxes, hats, and clothes up and down stairs while people who had neither slept nor eaten yelled more or less civilized directions. Around 3PM the last of us went from the studio to the Royal Courts of Justice, where the show took place. An amazing building that was huge with long labyrinth-hallways, pillars, and marble floor. Lauren and I, with some help from two other girls, were steaming all the clothes while a security guard kept us under surveillance. Well, he really kept everyone else under surveillance. You see, the clothes we were steaming used to be Michael Jackson’s. We had had them at the studio for a week, with a lot of security and secrecy. One day at the beginning of the week, Philip took us down to the office, told us that this was as secret as any secret could ever be but that he wanted us to be a part of it, and then he showed us the clothes and everyone got to hold the Billie Jean glove. At the show, I ran back and forth between the steamers and the racks to bring out the outfits and check off the ones that were done. I also sew a little bit on one of Jackson’s jackets. A golden metal peace had come off in one of the corners, and when I brought it to the seamstress she said that I could do it. The clothes fitted the super skinny, super tall models like a glove. Very fascinating. Philip came to introduce Lady Gaga to us, she had insisted on opening the show after seeing Philip at her concert a week earlier. She was wearing Isabella Blow’s pink burka at the show.



 
London 8AM, going home for 30 min of sleep
 
 
 
Lauren and Jenni and I are mending, most awesome interns there ever were
 
 
 
How we felt when going to the venue
 
 

Jag och Lauren förstod ganska snabbt att vi bara skulle vara i vägen backstage när visningen väl började, så vi smög oss ner för en trappa i sidan av visningsrummet och stod där under visningen. Det var fantastiskt att få se hur allt blev ihopsatt, med ljus och musik, styling och gospelkören som sjöng vid ett tillfälle under visningen. Vi hade vid det här laget lyckats byta om, sätta i linser och sminka oss. 33 timmars jobb under två dagar gör inte under för ens naturliga skönhet. Det tog ett tag innan saker och ting var ihop packade, men vid midnatt var vi så redo man kan bli för efterfest. Jag hamnade tillslut med ett gäng fantastiska personer, vi hängde de fyra timmar jag var där (sen stängde klubben och vi blev utkörda). När jag tackat Philip tog jag en taxi hem till mitt London hus.

 

Lauren and I quickly understood that we would only be in the way backstage when the show began, so we snuck down a staircase that lead to the side of the show room, and could see the whole show from there. It was amazing to see how everything came together, with the lighting, the music, the styling, and the gospel choir that sang at one point during the show. By this time, we had managed to change, put in lenses, and do our make-up. 33 hours of work during two days is not doing any wonders for your natural beauty. It took some time before everything was packed up, but by midnight we were ready to go to the after party. I ended up hanging out with a group amazing people I had never met before, and we hung out the four hours I was there (then the club closed and they kicked us out). When I had thanked Philip I took a cab back to my London house.

 
 
All Access pass and VIP-ticket to the after party
 
 
 
Michael Jackson's clothes
 
 
 
One of those stiches is made by me
 
 
 
 
 

Känslan när vi kom till efterfesten, fick en drink med orden "Here you are, princess" och kan helt slappna av för visningen och min praktik var över, det var oslagbart. Allt klart, jag skulle visserligen till flygplatsen klockan sex samma morgon men detta var inget jag bekymrade mig för då.

 

The feeling when we came to the after party, got a dink with the words “Here you are, princess” and I could completely relax because the show, and my internship, was over, it was incredible. Everything was done, and even though I had to go to the airport at 6AM, I didn’t need to worry about that then.

 

Akiko, Jenni, me, Lauren, Koo, and Christine. I would never have survived the month
without them.

 

 

Min morot dagarna innan söndagen var drömmen om att ha tagit mig till flygplatsen, hittat ett café, köpt mig en macka och en kaffe. Och sen mina vänner, håll i er: dricka en hel kopp kaffe medan den fortfarande är varm. Och vet ni, det var precis så bra som jag drömde om.

 

My main motivation the last days before Sunday was the dream about having reached the airport, found a café, and bought myself a sandwich and a coffee. And then, my friends (hold on now), I would drink the entire cup of coffee while it was still hot. And you know what? It was just as good as I imagined.

 

My name in the program, how cool is that?!

 

 
After party
 
 

RSS 2.0